Så kan Gud i nordisk mytologi användas i en mening
- Gud bevare Herr Ryttmästaren !
- Jag tror ju nästan inte ens på någon gud.
- Gud ?
- Min gud var det gör gott.
- " Å, bed Gud, min snälla Linnart Björnsson ", sa han, " att jag må kunna frälsa den lilla flicka från allt ont !
- - Sorgbarn, ropade riddaren, jag krossar dig, om du icke svär vid Gud att nästa natt, varje natt återföra mig till Singoalla !
- — Adjö, Katrina — Gud signe ditt trofasta hjerta.
- Men ingen av dem, som Karin hörde, kunde lära henne att försona sig med den straffdom, som Gud hade låtit komma över henne.
- Pastorn säger att han ville muntra upp barnflickan och hjälpa gud lite.
- Ty vad hon än gjorde, tyckte hon icke att hon hade vunnit den utlovade försoningen med Gud och hjärtats inre frid.
- Men nu hörde och såg henne ingen annan än Gud, med vilken hon talade ; och vem på jorden, månne, anser väl Han i sin nåd för aliénée ?
- Jag tror att det finns en Gud och att han är människans Skapare.
- Gud tar nog hand om honom också.
- Ty trots allt hade hon bibehållit sin tro på Gud och pa denne Jesus, som i en förförares gestalt stigit ned till henne på den blommande ängen.
- Ty Gud vill, att den omvände lever. "
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
